Just nu e jag riktigt trött på min pappa...
har ni hört nån av era föräldrar säga " jag måste tänka på de små" och att de då syftat på era småsyskon?

jag kan lova att det är min pappas standardreplik! Han använder det till allt! Blir så avis på  " de små" eftersom jag aaaaldrig i hela mitt liv har haft det stödet ifrån min pappa!
visste ni till exempel att jag har bott här i över ett år och min pappa har varit här EN gång. helt otroligt...

Det är så att mina småsyskons mamma är riktigt dum i huvudet, något som alla vet om, men ingen säger till henne.. Hon har kastat ut min 12åriga lillasyster för att hon inte orkar med "ungens humör", så min lillasyster flyttar till pappa och träffar numera sin mamma inte mer än varannan helg. Sen ede min lillebror som har samma föräldrar då, men han går i sin egen lilla värld och märker som tur e inte riktigt vad som händer omkring honom.. men ju äldre han blir, desto mer uppmärksammar han det.... förhoppningsvis...
Så ede så att min mamma o min pappa börjat umgås igen, vilket självklart e jättekul!

så nu ede så att min mamma fyller 45 den 17onde november, och det hon vill, över allt annat är att få åka på kryssning.. Så jag tänkte att jag skulle styra upp en överrasskningskryssning för min mamma och få pappa att röva med henne hit till sthlm o möta upp mig o sandra.
sätter ett datum som e så pass långt bort att han hinner planera med jobbet o de, jag skulle kolla så mamma får ledigt utan att veta någonting.
Men neeeeeheeeee, vilken miss! Pappa kan ju absolut inte planera fram till den 11 januari! han vet ju ingenting. han måååååste ju vara hemma ifall "de små" behöver honom. Det gör mej fan skogstokig!!!
Jag vet att jag inte e liten längre... men det ger honom ingen ursäkt för att inte vara en pappa längre!
så ringer han idag o frågar om helgen... DET VAR I HELGEN! get over it
Han kan ju fan inte ringa flera dagar senare!?
att han bara orkar göra såhär! E inte jag lika viktig? jävla skitbajs! :S




                 
Jag ligger ensam i min säng, och mina tankar snurrar
Tänk om någonting kunde va, i närheten av bra?
Den gamla känslan bara gror, ingenting blir längre som man tror.
Tänk om de visste hur de va, att stå här ensam kvar....

Jag är ensam och fäller en tår
Ingen vet hur dåligt jag faktiskt mår
Visst kan jag skratta och jag vet hur man ler
men djupt i min själ kan ingen se.

jag orkar inte mer... jag är för matt...

Med tårfyllda ögon, höjer jag min blick....
Jag har ett tomt sår i mitt bröst, för just nu e jag bortom all tröst.
jag är trasig i själen och vill inte förstå.
Inte nu, då jag e så svår.