vilken jävla helg...


åkte raka vägen hem till Norrköping i torsdags...
Jacob mådde inget vidare....
Kändes skönt att kunna ge en kram
Låg bara o kolla film, snacka skit. Smärtan skiner alltid igenom!

I fredags var vi först hos Anneli...
Käkade goood mat och tog igen förlorad tid. Längensen jag såg er. David hade blivit såå stor..
Sen kom samtalet..
Minnesstund i  olaikyrkan kl 19.00
Att sitta i kyrkan på årsdagen.. Det var ås jääkla hårt. Visste inte vad jag skulle gråta över...
Wilma eller Nicke...
För fan-.. det var förvirrande.

Försökte få tag i Sandra med och höra om hon ville följa med...
Men fick inte tag i henne. hör inte till ovanligheterna numera.. so whatever.
Kändes skönt att ta ett farväl av Niklas.
Såååå fina blommor, bilder, varma ljus...
Jag har en känsla av att du har det väldigt bra där du är...!
Många ändå som var där för att hedra ditt minne. Många tårar fällda!
Fina ord skrivna i boken, många ljus tända för dig..
Det var så overkligt..

Sen åkte jacob, David, Anneli och jag upp till Wilma  i minneslunden.
Där bröt jag ihop totalt.
Längesen jag släppte ut så mcket på en enda gång. Kunde inte stå, fick inte luft.
När ska smärtan försvinna.
Johanna ringde - Kändes bra att veta att du inte glömt, och att du bryr dig!
Men jag kunde inte prata, Var för ledsen. HOppas du förstår!
Kändes konstigt dock att inte den personen som stått mig närmast genom det inte hörde av sig.
Det gjorde mig väl ännu mer ledsen kanske.
Smärtan måste försvinna. Klarar inte ett år till, stå där , på samma plats om ett år..
Och veta att jag gått miste om ett år till...!
Nånting måste göras. Inte ett år till kan jag gå med den här smärtan!

Och att se Jacob så ledsen igen, Det gjorde att det högg ordentligt i bröstet på mig.
Jag var helt rådlös.!
Vad säger man till någon som förlorat sin barndomsvän?
Jag sa ingenting, höll om, tog handen hårt... satt bara tyst...


I lördags var det lite bättre..
Storm utomhus dock.. mindre kul.
Jacob åkte o fiska. Inte klok!
först fixade jag lillasyster i håret, sen åkte jag till anneli o hjälpte henne med håret, sen till mormor för att göra hennes hår
Och avslutade med att fixa moster och kusin i håren.
Kan kalla det en hårdag
Skönt att få tankarna på annat dock.
Jacob kom och vi mötte upp simone.. som är min lillasyster för er som inte vet..
Vi köpte pizza o såg på film.
Somnade snabbt de kvällen. Preciiis utmattad. Orkar inte känna mer..!

Idag har det varit hellugnt!
Städade, fixade mat-- blev lite över så pappsen fick matlåda med. Inte helt fel, right?
Sen satt vi mest. Gjorde ingenting i princip.
Åkte 19.00 från norrköping
Gjorde ont i magen att åka därifrån. hann inte träffa pappa, mamma hann jag knappt se heller...
Och åka ifrån Jacob gjorde skiiiitont. Vill finnas nära tillhands. Känns så skönt att få känna, även om det bara är på låtsas, som om jag är behövd.!

Kom hem för 1 1/2 timma sen eller nåt...
Känns konstigt.. Ensamt..
usch, tror jag behöver gråta en skvätt. Men ahr inga tårar kvar....

Imorgon är det jobb igen, vilket innebär ny vecka

NY VECKA - NYA TAG


Som jag tidigare sagt så ska jag inte älta saker. Men detta satte sig djupt.
Nu börjar jag få nog av oktober månad...!



Dags att försöka sova kanske.
Vet inte om det kommer gå speciellt bra. Om inte, så åfr jag ju räkna med en hård dag på  jobbet imorgon.

Sov Gott o Dröm Söta Drömmar!