Nu har jag upplevt det!
Hur det känns att vara glad för någon samtidigt som man verkligen önskar
att det var man själv som satt i den situationen!

Here is the story....
Följande händelse utspelades genom samtal från Johanna till min mobil för bara någon timma sedan.

Jag låg i soffan med mitt vattenglas, tittade på  hemsökta hus.
Kände klumpen i magen och satt i min negativa bubbla när telefonen  ringde.
Möttes av Johannas glada stämma.
Den muntra människan i andra änden av linjen berättade att hon minsann hittat en PERFEKT au-pair familj
som hon åker till troligtvis redan nästa helg.
Jag tittade ut ur min negativa bubbla  och kunde knappt tro vad jag hörde!!!
Inte nog med att den klokaste kompisen och min egna frisör ska åka ifrån mig i 6 månader -
-Hon åker så snart!-
Men jag  visste hur länge hon letat efter en bra familj och hitta kraften till att besluta sig för att verkligen
komma iväg. Där kände jag glädjen o flinet tittade fram i fejjat på mig.
Hejja Johanna.!!
Och hur gärna jag än skulle vilja att det var jag, så känner jag  att i valet mellan att plugga  vidare nu och lösa ouppklarade saker med människor här hemma, eller dra iväg igen  och lämna skiten kvar här hemma, så har jag beslutat mig för att inte åka.
Tror att min avundsjuka  om att slippa ha ouppklarade saker och annat smög sig upp på mig.
Men faktum är att jag behövde det där samtalet.!
Jag behöver höra att mina vänner har spännande liv och hela tiden nya  äventyr framför sig.
jag mår bra av det.
För hur mycket jag än skulle vilja kunna göra allt samtidigt, så låter de även mig vara med på ett hörn genom att anförtro sig till mig, ringa med både dåliga och goda nyheter.
nej, jag är ine ensam.
Det får bära eller brista den här gången.
För jag är ju verkligen inte ensam.



Hjärta!!!