Kommer inte hem till Norrköping ikväll
Inte överhuvudtaget.
Är trött, ledsen, lite arg och besviken.
Är som jag skrev i tidigare inlägg på att allt som sagts vara bestämt, egentligen inte är det.
Löften blir enkelt brutna och besvikelserna staplas på hög.
Ibland undrar jag om jag bara låtsas höra alla löften för att jag så gärna VILL att det ska vara lovord.
Men så är det ju inte...
Folk glömmer bara vad de har lovat o tänker som vanligt att det inte spelar någon roll.
För mig spelar det STOR roll.
Att svika ett löfte till mig är som att stick en kniv i ryggen på mig.

Inte så många som förstår det här inlägget riktigt...
jag vet det och jag förstår att jag kommer förvirra många, pratar ju aldrig om VARFÖR
jag värdesätter löften ås högt och blir 10 ggr så ledsen än de, när ett löfte sviks.

Känns som om alla tror att de är de enda som sviker sagda ord. De har inte förstått hur många det egentligen är som gör det.
Jag har inte bara en person i veckan som gör det, utan snarare så är det så att en person kan lyckas ungefär 30 gånger.
Jag vet inte var jag ska finna styrkan..!?
Den styrka som behövs för att komma förbi de här jobbiga känslorna och tankarna som kommer när ett ord blir sviket och löften ndras och bryts till höger och vänster.

Har funderat över att gå o prata med någon om det här problemet,
För det känns verkligen som om jag behöver få ut det här.
Så mycket!!!!!!


Ska gå och lägga mig o fundera lite..



Tjingelingen