Egentligen tror jag att detta kommer att uppfattas som ett gnällinlägg..
Och så är inte min mening att det ska vara.

Men mitt huvud kommer explodera om jag inte
får ur mig det jag funderat på de senaste veckorna....

För jag börjar bli trött på att ligga sömnlös.
Det går bara att sova när bullen ligger brevid! :/



Jag har magont!
Jag känner mig vilsen och hopplösheten spritter i kroppen på mig.
Hur gör jag för att få en människa för att förstå att man menar allvar,när jag är så fruktansvärt dålig på att ge folk konsekvenser när  de  sårat mig.?
Jag säger alltid till när och varför jag blir ledsen och känner mig irriterad just FÖR att det inte ska upprepas eller iallafall att personen ska kunna ändra sig eller iallafall tänka efter innan denne gör om det igen.
Men gång på gång så verkar det som om jag inte når ända fram.
För likt förbannat, när personen får möjligheten att visa en annan sida, i en sådan situation så väljer denne ändå att göra precis som tidigare.
Sen ber den personen mig att acceptera dennes beteende.
Hur fan tänker man då?


Evighetsproblem, citerat av min kloka vän Johanna!





Hej, kom och hjälp mig!