vet inte vad jag ska skriva egentligen.

Det är inte lika tungt som det varit de tidigare åren, men det är så himla tungt på ett annat sätt. haft såndär klump i bröstet hela dagen. Fått massa fina sms och faktiskt smsat själv och bett om hjälp att orka genom dagen.
Vet inte ens hur jag kunde få för mig att jobba. Helst av allt vill jag ju egentligen bara ligga hemma, med telefonen avstängd, laddad med coca cola och andra onyttigheter.
men nej
Jag var på jobbet. Och det gick bra. sakta, men bra.
SötnosFrida kom med blommor och choklad till mig. HJÄRTA
JohannaBejb ställer upp på allt jag vill göra ikväll. TACK! Vill verkligen inte bara sitta själv.

Jag är inte van att behöva vara själv den här dagen. Jag har haft en karl vid min sida. En som vet hur det känns, hur ont det gör.
Hans mamma ringde förut. Älskar dig. Du får mig alltid att må lite  bättre, bli lite starkare. Att du fortfarande bryr dig om mig efter alla år är jag så oerhört tacksam för. Ni är min familj ändå. Det kommer ni alltid vara.
Hade jag haft något att säga, hade jag  troligtvis kontaktat honom. Men det har jag inte. Finns ingenting som kommer upp i huvudet, eftersom det inte är honom jag saknar, utan känslan av att ha  honom att prata med. Just på den här dagen.
Det går över, det vet jag.

Men just nu, precis just nu, idag. Gör det så himla ont att vara utan dig. Ingen annan kan ta den platsen. Ingen annan kommer någonsin förstå. det står jag minsann fast vid.



5 år har gått..
5 hela, långa år. Vad ska man säga om saken. Min bejb Sandra skickade ett sms till mig imorse som jag faktiskt skulle kunna citera här:

" ... försök att inte tänka att ett år till har gått, det är även ett år mindre
  tills du får träffa henne igen. Du vet att hon har det bra där hon är, Hon
  skulle inte vilja någonting hellre, än att du mår bra HÄR, där du är.
  Ni kommer ju att ses igen, bara inte just nu.... "

Ett sanningens ord.
Min ängel väntar på mig, vakar över mig. Och jag kommer träffa henne igen.

Men idag, där jag är, HÄR
Gör bara så ont idag.


Jag älskar dig, kommer alltid att göra det!
WILMA  041010




Nu sätter jag punkt och kryper ner i soffan en stund. Skulle nog behöva äta, men känns inget kul att äta. Jag behöver få självömka och hoppas mänkligheten accepterar detta.