"Jag längtar tillbaka.
 till allt egentligen
 lägenheten
 tunnelbanan
 trängseln

 till o med stressen...
Måste nog åka upp dit o vara där ett längre tag ganska snart känns det som... nödsituation"



Detta skrev jag den 12 juli år 2009. alltså över ett år sen.
Och saknaden har inte gått över. Det är bara perioder man inte tänker lika intensivt på det.
Jag anförtrodde alla mina tankar till en vän.
Hon sa bara " ja, det är DÄR du ska vara- jag har inte
                     velat säga nåt när du pratat om Göteborg
                     men jag har tänkt det att.. nae va? "

Först tog jag åt mig lite. "vad menar hon? Att jag inte skulle passa in i göteborg?"
Men nu fattar jag verkligen.

 Saken är den att när jag flyttade upp dit första gången så var det bara att ta med kläder o annat skit.
Nu har man hela sitt liv här nere i Norrköping.
Har ett UNDERBART jobb där alla mina kollegor är toppen
Jag har en fin lägenhet som jag verkligen trivs i
Jag har min familj och nära vänner i närheten
Det är ju lixom inte så att man kan ta några " snabba beslut" längre. Inte lika impulsivt.
Man måste tänka, räkna på allt, tänka lite till.
älta älta älta ända till hjärnan luktar rök.
Jag har tänkt massor.
Nu när hostan håller mig vaken om nätterna så tar jag mig tid till att tänka.

Ligger i soffan och stirrar i taket, snyter mig mellan varven, musik i öronen på högsta
volym. tänker intensivt. Nästan så att det gör ont.

Nu ska ju pappa flytta också. va faan.


Just nu önskar jag bara att jag hade någon som kunde ta beslutet åt mig.